Historia

2005 bildade dåvarande föreningen RFHL Stockholm kvinnoverksamheten Qvinnoqulan. Den grundläggande tanken med Qvinnoqulan var att kunna erbjuda kvinnor i utanförskap och beroende ett eget ställe, utan män, för att utveckla sitt systerskap, jobba med sin drogfrihet och sitt mående och också för att de besökande kvinnorna skulle ges tillfälle att få lite guldkant på en annars ganska fattig tillvaro med lite luncher, fika, utflykter, nagelvård, sminkkurser, spa-bad och annat. De som jobbade på Qvinnoqulan var kvinnor med egen erfarenhet av beroende och social utsatthet.

Vi ställde ett enda krav på våra besökare – man skulle inte vara märkbart påverkad. Vi brydde oss inte om vad man gjorde när man gick därifrån eller på helgerna. När man var på Qvinnoqulan skulle man av omsorg om sig själv och andra inte vara full eller märkbart påverkad. Vi trodde att detta skulle bli en stor fråga – vilket det inte blev, och aldrig har blivit. Våra besökare har genom åren respekterat denna enda regel hur bra som helst.

Ganska snart började besökare fråga om hjälp med myndighetskontakter. Med soc. Med beroendevården. Med psykiatrin, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, gode män, förvaltare. Personalen hade sin egen erfarenhet som enda utbildning och började ta sig an uppgiften genom metoden "learning by doing".

Långt före det att lagstiftning om SIP, samordna individuell plan fanns, började personalen på Qvinnoqulan använda sig av nätverksmöten och jobba med att samordna alla de yrkesfunktioner som finns runt personer som har en komplex problematik, vilket väldigt många av Qvinnoqulans besökare hade och nuvarande Qvinnoqrafts, besökare har, än idag. Detta blev symtomatiskt för hur Qvinnoqulan kom att arbeta – ett behov påtalades av besökarna – och så försökte verksamheten uppfylla behovet.

I slutet av 2010-talet började personalen på Qvinnoqulan dessutom arbeta med de deltagande kvinnornas föräldraroll och vi genomförde det treåriga projektet Att bryta arvet – som handlade om att medvetandegöra mammor ur målgruppen om det sociala arvet och ge metoder och tekniker för att åstadkomma en bra mamma/barn-relation.

Qvinnoqulan började kring 2011 arbeta med att ge besökare tillgång till utbildning och i förlängningen till ett arbete eller sysselsättning genom ett samarbetsprojekt Livskraft med tio andra föreningar på det socialområdet och en folkhögskola.

2015 ställde en av våra anställda frågan till tio kvinnor runt lunchbordet: "Hur många här har varit utsatta för våld?". Av de tio kvinnorna runt bordet räckte nio upp handen. Efter en tid visade det sig att även den tionde kvinnan varit utsatt men hon var så van att få stryk att hon upphört att betrakta det som våld. I takt med att vi började intressera oss mer för våldsutsattheten tvingades vi lär oss mer om trauman och PTSD och hur det yttrar sig.